Livet.

Livet är som en berg&dalbarna.
Det åker upp och det åker ner.
Andan blir tyngre ju högre upp för backen man kommer.
Plötsligt har man åkt ner och andetagen är återigen normala.

Livet känns bra.

Plötsligt kommer en oplanerad sväng, en sväng man inte är beredd på.
Hjärtat börjar plötsligt verka, det gör ont och andan blir återigen tung.
"Tiden läker allt" och plötsligt är man inne på raksträckan igen.

Livet känns okej

När vägen är som rakast kommer ett hastigt stopp.
Stoppet gör att andan åker upp i halsgropen, hjärtat börjar bulta i en ojämn takt, chocken tar över
Man börjar fundera  vad som hänt.

Livet känns kontsigt
Livet är konstigt
Det blir aldrig som man planerat.
Livet går inte att planera, liksom man inte kan planera hur en berg&dalbarna kommer sluta.


Man kastas ut i livet oförstående och ensam.
Man har endast sig själv att leva med, sig själv att tro på och sig själv att ge hopp.
Hopp om att livet, kanske, kanske en dag kommer bli lite grann som man har tänkt sig.