Ge aldrig upp, hoppet kommer någongång!

För exakt ett år sedan kom jag hem med min nyköpa kompaktkamera, för exakt ett år sedan fick jag reda på att jag klarade matte B kursen som jag hade brottats med under hela tvåan. För exakt ett år sedan var jag inne i alla funderingar och längtan av att få åka utomlands. Längtan efter att själv få ta studenten. Just då kändes det som att ett år skulle vara långsamt och plågsamt. Visserligen kan jag väll hålla med om att det bra allt har varit plågsamt men om det har gått långsamt? NEJ tvärtom! Tiden har runnit iväg lika snabbt som man hinner blinka till.

Skulle någon fråga mig om det känns som detta året är annorlunda eller att jag själv har förändrats under detta år som faktiskt har gått vet jag inte vad jag skulle svarat. Jag känner mig som exakt samma person bara att jag kanske fått lite mer envishet i mig. Dock känner jag mig inte alls som en bättre person eller att jag mår bättre detta året. Allt känns precis som förra året och det skrämmer mig. Jag vill inte vara samma person som då jag vill förändrars och jag vill inte känna mig så förfärligt ensam och ledsen som jag gjorde förra året. Jag vill känna mig glad och känna att jag lever för jag menar det är väll det som alla människor vill uppnå. 

För mig känns det som att jag lever i en drömvärld. En värld där allt berstår av plugg, mat och sova. Det finns inget därimellan, eller jo det finns det. Det finns tankar och saknaden, saknanden att få känna att jag lever och saknaden av att få känna mig omtyckt och älskad. Det kanske låter hemskt och jag vet mycket väl att min familj och mina vänner finns här att stötta mig och det är jag mycket glad för. Men fortfarande känner mig så himla ensam. Jag vet inte vad det beror på eller om det ens kan bero på något, kanske mår alla så här någongång i livet. Jag har bara levt i  min "bubbla" i ett helt år nu och nu får det banneme vara stopp! Jag orkar inte med detta längre och ni som känner mig vet hur fruktansvärt envis jag kan vara. Jag ska inte ge upp bara för att mitt liv inte har varit så som jag har önskat. Jag måste kämpa på för att ge upp nu är som att kasta sina nyköpta jeans för 1000-lappar i sjön. Det är ju nu livet börjar eller hur? Nu efter studenten och jag äntligen kan göra det jag brinner för! Det jag faktsikt har drömt om i större delen av mitt liv.

Kom ihåg en sak! Även om ni har det fruktansvärt svårt och känner att allt är skit så kan man inte ge upp. Jag har många gånger känt att mitt liv är lönlöst och tråkigt men det är ju faktiskt bara jag som kan ändra på det.
Så ge aldrig upp. Det finns hopp även om det dröjer ett tag som finns det alltid hopp. Det gäller bara att tro på det också!


En ros till mina nära och kära för ni är fan guld värda!

Kommentarer
Postat av: Linnéa - fotobloggen.

Hej hej tösen, hälig blogg!

Spana gärna in min och lämna en åsikt!

Puss och kram.

Postat av: Evelina

Vilken fin bild :)

2009-05-19 @ 17:31:22
URL: http://evvvelina.blogg.se/
Postat av: Evelina

Svar: Så lite så :D

2009-05-19 @ 18:02:29
URL: http://evvvelina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback