Långa dagar men ändå snabba dagar. Stressade dagar men kanske ändå dagar, Dagar då jag känner mig lugn och vet exakt vad jag vill studera till, dagar då jag känner precis tvärtom och känner mig helt vilsen. Dagar då jag bara vill vrida tillbaka tiden till den "gamla goda och obeskymmeslösa tiden" och dagar då jag längtar till en "bättre framtid".
Såhär tickar mitt liv på hela tiden och det kändes som att det var igår jag skrev att det var tre månader kvar till studenten, nu är det närme två månader kvar än tre månader kvar!? Vart i hela friden tar tiden vägen? Jag hinner inte ens blinka förrän det gått en dag.
 
I morgon är det fredag igen(?!!!!). Jag kan bara inte förstå det. Om mindre än en månad ska dessutom jag ha bestämt mig om jag ska studera vidare då sista allmäninsdagen för högskolan är den 15 April. Snacka om panik! Inte nog med det lärare lastar på nya läxor, prov hemtentor, inlämninar, uppsatser ch dylikt hela tiden. I morgon är det också egentligen sista dagen för projektarbetet men Lina och jag är inte klara än...

Ursh ursh ursh. Jag vill stanna tiden. Hinna fundera hinna tänka hinna ja hinna fatta att jag lever! Just nu flyter jag bara med i den våldsamma strömmen som pågår och hinner inte inte fatta hälften av allt som händer. Detta är en tid då man på något sätt ska njuta att det bara är så pass lite kvar i skolan som det är. Men nej jag njuter inte för jag förstår inte vad som pågår! Jag har helt enkelt panik.