Det nalkas jul..

Det nalkas jul, julen är snart här. För många innebär det att vara med familj och släkt, äta julbord, se på Kalle Anka och Öppna paketer. Jul är en högtid som firas varje år utan undagtag. Jul är något som alltid har betytt något extra för mig, något extra då jag fått vara med min familj, min släkt och dela ut julklappar som en symbol på att de betyder något. Julen betyder inte lika mycket för mig längre tråkigt nog. Jag har börjat se det på ett helt annant sätt. Många säger att jag måste lägga detta bakom mig och gå vidare med livet. Livet kan inte fortsätta på en taggfri väg hela tiden, någongång kommer en förändring eller två som gör skillnad på vägen. Helt plötsligt blir det en kraftig sväng och vägen blir genast mycket krokigare. Det är kanske sånt man får vara beredd på i livet. Jag tycker jjämt jag sitter spänd och väntar på att något dramatiskt ska hända. Jag vill inte tänka så men ändå gör jag det. Kanske för att jag inte var beredd på den starka, outförsägbara svängen som hände för snart två år sedan. Jag har idag lagt detta bakom mig, men trots det så kommer detta påverka mitt liv föralltid. Mina födelsedagar, julafton kommer aldrig se likadan ut igen. Det kommer aldrig hända och det har jag insett nu, hur jobbigt det än är. Många säger fortfarande att jag måste leva vidare. Jag ställer frågan till mig själv om jag verkligen har det. Har jag gått vidare, har jag accepterat mitt nya liv. Ja egentligen har jag det. Det är just vid jul, nyår och födelsedagarna som dessa tankar åter väcks till liv. Annars ligger de alltid så fint undangömt. Jag är säker på att det är många fler som har det precis som jag på julafton. En del kanske har upplevt det så här hela sitt liv och inte kan tänka sig att fira jul på ett annat sätt. Men för mig, att vara hos mamma den ena julen och pappa den andra julen. Jag ser inte det som ett nöje precis. Jag måste lägga till att jag självklart går med på att göra så för att få möjligheten att vara med båda eftersom de betyder så mycket för mig.  Tråkigt nog har jag till och med börjat fundera på att "sluta fira jul". Jag menar inte ordagrant men att sluta ta det på så stort allvar. Kanske är detta ett tecken på attt jag fortfarande inte har accepterat det, kanske är det ett tecken på att jag har gått vidare. Jag vet inte vad jag står eller vad jag tycker. Det jag vet är att detta är mitt liv just nu. Oavsett om jag vill acceptera det eller inte så är det så jag måste göra. Detta är inte heller en så allvarlig sak, herregud okej mina föräldrar gick i från varadnra för snart två år sedan. Men hur många "skilsmässobarn" finns det inte världen över. Jag är ju inte precis ensam om det. Återigen detta är mina tankar och funderingar kring julen. Ingen behöver tycka som jag, folk kan tycka  jag överreagerar men det är så jag känner!  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback