Är ni glada och positiva och tycker livet är underbart?
 I såna fall kan ni skita i att läsa detta inlägg som mestadels kommer bestå av klagomål och ickeintressanta vardagssaker.  Nu när jag tänker efter så är det ju det som bloggen består av i stort sett....

Nåväl så känner jag att sanden verkligen har runnit ut mig. Jag vet inte vart jag ska börja om det ens finns en början på detta, vilket det troligtvis inte gör. I flera sommrar i rad har jag sagt att " detta kommer bli den bästa sommaren", "denna kommer slå allt" "jag kommer får vara glad och ha ett leende på läpparna". Den sommaren har ännu inte kommit och eftersom jag tyvärr är lite av en pessimist så tror jag inte heller att denna sommaren kommer blir bra. Jag vill att den ska bli bra och vara rolig, men jag har helt enkelt börjat ändra uppfattning. Jag kommer föralltid vara den ensamma konstiga, smala människan som ingen vill ha något med att göra. Jag vet att många tänker att det absolut inte hjälper att tänka på detta sättet heller, men TRO mig jag har verkligen försökt att se livet från den ljusa sidan´,  och vet ni vad? Jag fick ingen respons... tror jag? Men ja vad säger man livet går ju vidare i alla fall. det märks. Jag fyller för F*N snart 19 år.Jag vill inte det. Jag vill fylla 16 år igen. Jag vill leva om hela min "tånårsperiod". Jag vill vara som alla ungdomar är under de åren.

Jag vill inte vara den person jag var då och jag vill inte vara den person jag är idag.  Jag vill vara den person jag är inombords men som ja inte vågar visa för att jag har för dåligt självförtroende. Vad har jag gjort för att förtjäna detta liv? Och nu´vet jag också att många tänker, vadå "förtjänar detta liv?!" Finns ju de som har det mycket mycket värre... Ja det vet jag väll mycket väl att det finns. Men nu är det ju faktiskt mig och ingen annan jag pratar om. Ibland måste man få vara lite "Ego" och tro mig det är något jag sällan är... URsh ja livet är som livet är. Vissa är lyckligt lottade andra inte, det är så det är helt enkelt. Men en sak vet jag att jag orkar verkligen inte leva som jag gör. Jag känner mig dum, ful och utanför jag orkar inte.....  och ja jag ska försöka göra någt åt det jag ska...

Nej nu ska jag sluta klaga och gå och läsa eller ngt "roligt" i stället... Ute dunkar musiken och fulla människor går omkring. Jag sitter inne, lyssnar på musik och är inte ett dugg påverkad.