En ny dag har gått och jobbet var idag lite jobbigare än vanligt.
Kanske för att jag inte kan släppa det som hänt, kanske för att jag började tänka på livet. Som sagt jag kände han inte men i alla fall. Jag kan inte sluta tänka på vad hans familj och vänner måste plågas att gå igenom nu. Jag tänker också att tänk om det var jag eller någon jag kände. Det kunde varit vem som helst som körde av vägen den natten. Som sagt livet är orättvist och så är det tyvärr... Man får verkligen ta vara på sina dagar här på jorden, men vet aldrig när ens dag är kommen.. Fast åhh andra sidan kan man ju inte leva om man hela tiden tänker på döden. Det går bara inte.. livet går trotsallt vidare i alla fall.. och fram tills det är dags för en att lämna jorden får man gömma döden allra längst in i garderoben, i något lönnfack och sedan låsa den och kasta nycklen i vattnet


Så på tal om något  annat som jag verkligen hoppas blir av nu är att jag kanske ska åka utomlands i Augusti. Jag min lillebror hans kompis och eventuellt en kompis till mig :). Vart det blir är ännu inte bestämt men någonstans ska det nog bli! Längtar längtar. Få sola, bada och njuta av dagen och det förhoppnignsvis underbara vädret. Det låter väll inte helt fel?